Sveriges onda platser

Bocksten

Nu på Aftonbladet TV:

http://tv.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/morgon/article60704.ab

Annonser

Kvinnan i brunnen

WomanInWellI början på 1900-talet begick någon det perfekta mordet. Offret stuvades in i en tunna, dumpades i en övergiven brunn och försvann för alltid… eller i alla fall i nästan hundra år.

Kanadas kallaste cold case har det kallats, fallet med kvinnan i brunnen. Polisen har låtit rekonstruera mordoffrets ansikte, i hopp om att kunna ge henne ett namn och en begravning.

Kanske kan någon känna igen hennes ansikte från ett gammalt fotografi. Kanske kan någon dra sig till minnes en gammal släkthistoria om en mormorsmor eller gammelmoster som försvann för länge sedan.

– Vi tycker det är spännande. Och jag tror att det här går att lösa, säger Phil Farion som håller i utredningen.

Sommaren 2006 grävde Cal Schroyen och hans arbetskamrater från JBA Petroleum upp gamla bränsletankar under en parkeringsplats i Sutherlandområdet i Saskatoon, när ett svart föremål rullade fram ur grävskopan.

– Det såg konstigt ut, så vi tog upp det. Det var en skalle från en människa.

Polisen grävde fram en komplett kvinnokropp, bitar av en tunna, trasiga flaskor och fragment av damkläder – artefakter från en svunnen tid. En mansväst och ett par byxor var ihoprullade till en boll bredvid kvarlevorna.

Kvinnans kropp var välbevarad. Blandningen av bensin och vatten i brunnen hade medfört att fettvävnaden i kroppen omvandlats till en vaxartad substans. Även håret och delar av inälvorna fanns kvar. Och rättsmedicinarna lyckades ta tillvara DNA från kvinnan. Genom att jämföra med en nu levande släkting är det därmed möjligt att fastställa vem hon var.

KvinnanIBrunnen

Hon var en frisk vit kvinna, 25-35 år gammal, drygt 1,50 lång. Hon bar sitt långa bruna hår uppsatt i nacken enligt tidens mode, hon hade bruna ögon och en framträdande näsa. Hennes figursydda jacka, höghalsade blus och fotsida kjol kommer från någon gång mellan 1910 och 1920. Eftersom brunnen var övergiven när kroppen dumpades i den torde mordet ha skett efter att staden fick vattenledning 1914.

Runt halsen bar hon en kedja i 18 karats guld. Guld av så hög kvalitet var en sällsynthet på prärien när seklet var ungt, högst sannolikt kom kedjan och kanske också kvinnan från Europa.

Hur kvinnan dött går inte att fastställa, men allt tyder på att hon blev mördad. Efter döden har någon tryckt ner henne i en sjömanssäck, som därefter pressats ner i en tunna. För att få ner kroppen i tunnan sågade den troliga gärningsmannen av kvinnans ena arm.

Därefter dumpades tunnan med innehåll i den övergivna brunnen, där den fastnade någonstans i mitten. Polisen tror gärningsmannen också slängde ner sina egna, förmodligen blodfläckade, kläder för att undanröja bevismaterial.

Sutherland var en livlig liten stad i början på seklet, en knutpunkt på Pacific Railway som i klassisk vilda västern-anda drog till sig alla sorters folk. Här fanns horder av rallare som lade räls långt borta från hem och familj, här möttes genomresande, bondfångare, lösdrivare och prostituerade.

Brunnen där kvinnan låg var belägen bredvid det dåvarande stadshotellet,  the Sutherland Hotel, en populär samlingsplats för spel och drickande.

Kvinnan kan ha varit en prostituerad som tjänade sitt uppehälle kring saloonerna i den här tuffa miljön. Men hennes kläder och halskedjan tyder på att det här var en ganska välbärgad dam, en kvinna från medelklassen. Kanske en kvinna som kommit från Europa för att söka upp sin emigrerade äkta man, en man som hunnit skaffa ett nytt liv på andra sidan Atlanten. Eller var hon kanske ett offer för stadens ökända aborterare?

Dussintals DNA-tester har genomförts, men kvinnan i brunnen är fortfarande oidentifierad och namnlös. Vem tror du hon var?

Örnflickan

HavsornDen lilla flickan är helt inne i leken, hon hukar sig över den lilla världen som hon byggt upp på marken framför sig. Då kommer den blixtsnabba attacken, för ett ögonblick förmörkas solen, starka vingar slår undan luften, kraftiga klor hugger tag i bytet, lyfter och stretar uppåt. Den stora rovfågeln får kämpa för att få upp den tunga bördan, vingarna slår inte lika elegant som de brukar, luftfärden är ansträngd och vinglig, men den stretar på, och vingslag för vingslag försvinner den allt längre bort från hemmet och tryggheten, barnet hänger till synes livlöst i klorna, flickan är för chockad för att ens kunna skrika…

Har det här skräckscenariot utspelat sig i verkligheten?

Nej, säger ornitologerna. En rovfågel kan enligt dem under inga förhållanden lyfta och flyga med ett så tungt byte som ett litet barn.

Svanhild familjMen historierna om barn som blivit bortförda av rovfåglar berättas över hela världen. I denna flora av tragiska myter och tveksamma skrönor finns ett fall som är svårt att förklara bort, fallet med den norska ”örnflickan” Svanhild Hartvigsen.

Hon var tre år när det som beskrivs i början på texten ska ha hänt henne. Svanhild överlevde dramat och höll fast vid sin historia hela livet. Hon blev 81 år gammal och dog 2010.

Det var söndagen den 5 juni 1932. Svanhild var tillsammans med sin familj på besök hos släktingar på ön Leka i Nord-Trøndelag. Svanhild lekte ute på gården, vid 15.30-tiden var hon plötsligt försvunnen. Hundratalet personer engagerades i sökandet efter den lilla flickan, men hon var som uppslukad av jorden.

Först vid niotiden på kvällen hittade man hennes ena sko vid foten av Hagafjället. Någon lade märke till att havsörnarna, som hade ett bo uppe på berget, verkade oroliga och betedde sig konstigt. Tre unga män, Karl Haug, Jentoft Svendsen och Leif Andersen, beslöt sig för att ta sig upp på fjället.

– Vi var ju inte alls förberedda för att klättra, vi hade fortfarande kyrkkläderna på oss när vi beslöt oss för att klättra upp till boet. Det verkade otroligt att örnen skulle ha tagit barnet, men vi såg ingen annan lösning och tyckte att vi måste se efter, berättade Haug senare.

berget

Under boet fanns en smal klipphylla. Svendsen kikade upp över kanten, och där hittade han henne. Svanhild låg på magen med blodiga händer, alldeles stilla.

– Hon är här, men hon är död, ropade Jentoft Svendsen till sina kamrater.

Men Svanhild var vid liv. Under sina fyra lager med sönderrivna kläder var flickan i stort sett oskadd.

Svanhild– Jag satt tyst som en mus och lekte med några småstenar på gården. Då såg jag plötsligt hur örnen kom emot mig, Det nästa jag minns är att jag låg på klipphyllan, och såg hur örnen kom emot mig igen, med de där stora klorna. Det var fruktansvärt, berättade Svanhild senare.

Hon kom ihåg hur hon kastade stenar mot örnen för att freda sig.

– Jag var bara tre år, men jag slogs för mitt liv, för att överleva. Annars hade nog örnen slitit mig i stycken och matat sina ungar med mig.

Distriktsläkare K Fossum som undersökte Svanhild efter dramat fann att hon var oskadd så när som på ett skrubbsår i pannan. Den ena skon saknades, det var den som man hade hittat nedanför fjället. Den oskyddade foten var oskadd och strumpan var hel och ren. Läkaren kunde inte se någon bättre förklaring än att en örn faktiskt hade flugit upp med flickan till klipphyllan, 1,7 kilometer bort och 180 meter upp.

Läkaren vägde Svanhild på den enda våg som fanns att tillgå på gården, ett ålderdomligt träbesman. Han kom fram till att flickan vägde 19 kilo, en uppgift som ifrågasatts genom åren. Det kan ha varit så att läkaren förväxlat skalorna på vågen och att flickan i själva verket vägde knappt 10 kg.

10 kg är ändå väldigt mycket mera än de drygt 3 kg en havsörn enligt experterna klarar av att lyfta.

– Den här historien hör hemma bland historierna om tomtar och troll. Det här har aldrig hänt, konstaterade den norske ornitologen Morten Ree.

Men Svanhild höll fast vid sin historia. Hon kom inte ihåg själva flygturen, hon förmodade att hon svimmat av när örnen lyfte upp henne. Men det som hände före och efter, det var precis som hon berättade, det hävdade hon i alla år.

Och folket på Leka trodde och tror fortfarande på örnrovet. Det pratas om speciella vindförhållanden som kan ha hjälpt örnen att lyfta flickan, det talas om folk som sett rovfåglar fara iväg med stora byten som renkalvar.

Skeptikerna menar att Svanhild antagligen klättrade upp på fjället själv. På den här sidan finns en filmad intervju med Svanhild, efter intervjun tar reportrarna sig upp till klipphyllan där flickan hittades. Döm själv om du tycker det är rimligt att anta att en ensam treåring skulle ha klättrat upp till platsen där Svanhild hittades.

http://www.nrk.no/nyheter/distrikt/nrk_trondelag/1.7381683

Tror du att örnen tog Svanhild Hartvigsen?

McCormicks chiffer gäckar FBI

mccormickcode

Han kunde knappt stava sitt eget namn – men han kunde konstruera ett chiffer som USA:s främsta experter inte klarar av att lösa.

Nu har de tvingats ge upp. Nu ber FBI allmänheten om hjälp att lösa Ricky McCormicks hemliga kod.

mccormickDet var i juni 1999 som Ricky McCormick, 41 år, hittades död. Klädd i skitiga Lee-jeans och en vit T-shirt, med ansiktet nertryckt i leran och bortruttnade fingertoppar, låg han dumpad i ett majsfält utanför St Louis. Det var en illa medfaren kropp som hamnade på rättsmedicinarnas bord, och de kom till slutsatsen att han hade blivit mördad. Ett sorgligt slut på ett ganska sorgligt liv.

Ricky McCormick hoppade av skolan i tonåren. Han kunde knappt läsa och skriva, och han levde en kringflackande tillvaro i St Louisregionen, ibland bodde han hos sin gamla mor. Hon beskriver sin son som efterbliven. En kusin som stod honom nära menar att Ricky levde i sin egen värld och att han troligen led av schizofreni eller var bipolär. Det är dock oklart om Ricky någonsin behandlades för någon psykisk sjukdom.

Ricky McCormick hade aldrig varit gift, men han var far till minst fyra barn. Två av dessa fick han tillsammans med en mycket ung flicka i början på 1990-talet. 1992 dömdes han till fängelse för våldtäkt på denna flicka, som då var yngre än fjorton år. Enligt rätten skulle han ha inlett sexuell samvaro med henne när hon var bara elva år. Efter att han avtjänat elva månader av straffet släpptes han, och var tillbaka på gatorna i St Louis.

Hans fasta inkomst var den lilla sjukpenning som han fick för sina kroniska hjärtproblem. Annars drog han in lite pengar på tillfälliga ströjobb som diskare, städare och på bensinmackar, oftast på nattskiftet. Enligt uppgift extraknäckte han också som marijuanakurir.

Ricky McCormick kedjerökte och drack enorma mängder kaffe, vilket naturligtvis inte var bra för en man som led av både astma och dåligt hjärta. Men han missbrukade av allt att döma varken alkohol eller narkotika.

Bilden av Ricky McCormick är bilden av en fattig man på samhällets skuggsida, en man som fått sina törnar genom åren, och en man som nog inte alltid hade varit så ädel mot dem han mötte på vägen. Det fanns med största sannolikhet människor i hans närhet som gärna ville se honom död, och där fanns nog också människor som var kapabla att ta livet av honom.

Polisen lyckades inte lösa mordet och fallet började kallna. Ricky McCormick verkade bli en av alla dessa fattiga amerikanska män s0m möter en alldeles för tidig och våldsam död för att sedan bli bortglömda.

McCormickNotesMen tolv år efter mordet förändrades allting. Då berättade FBI plötsligt om de två lapparna med handskrivna kodade meddelanden som man hade hittat i McCormicks fickor. Det visade sig att McCormicks chiffer hade gäckat världens bästa kodknäckare i över tio år. CRRU, FBI:s avdelning för avkodifiering och utpressning, gruppen som knäckte nazispionernas chiffer under andra världskriget, hade gått bet på ett chiffer konstruerat av en man som inte ens gått ut high school.

Chiffret på McCormicks lappar ligger nu som nummer tre på CRRU:s topplista över olösta fall, efter Zodiac-mördarens chiffer från 1969 och ett hemligt hotbrev som skickats till en icke angiven statlig myndighet på 1980-talet.

FBI:s avkodifierare löser vanligen ett chiffer på några timmar. De arbetar metodiskt, i fyra steg. Steg ett är att identifiera vilket språk som använts. Steg två är att avgöra vilken typ av system chiffermakaren använt sig av, om bokstäverna bara är utbytta sinsemellan rakt igenom, eller om olika bokstäver står för olika saker, till exempel kan en bokstav stå för en speciell person eller plats. Steg tre är att rekonstruera nyckeln s0m förklarar hur bokstäverna är utbytta och steg fyra är att tillämpa denna för att lösa chiffret.

CRRU-chefen Dan Olson arbetade personligen med McCormicks kod i två veckor, utan att komma längre än till steg två. Språket som användes var engelska, men sedan tog det stopp.

Olson vände sig till sina kollegor. Femton till tjugo analytiker kämpade med chiffret, men de misslyckades. Liksom 25 hängivna amatörkodknäckare på American Cryptogram Associations årliga konvent i Ontario.

Kan verkligen en illitterat, fattig och halvkriminell man ha konstruerat ett så sinnrikt chiffer?

Det finns de som tvivlar och som menar att det som står på lapparna bara är meningslöst klotter, siffror och bokstäver upprabblade slumpmässigt av en psykiskt störd person som kanske trodde att han skrev hemliga meddelanden.

Men CRRU-chefen Olson är säker på att det är ett riktigt chiffer.

Vi får in massor med meningslöst svammel, där folk bara låtit fingrarna fara över tangentbordet. Men det här är annorlunda, det är inte slumpmässigt. Det finns många tecken på att det här går att lösa, många mönster.”

Och Olson tror att McCormick skrivit chiffret själv.

”Jag är övertygad om det. Koderna är skrivna på ett sätt som tyder på att någon gjort anteckningar för sitt eget bruk, snarare än skrivit något till någon annan.”

Olson är också övertygad om att chiffrets hemligheter kan ge polisen viktiga ledtrådar för att lösa mordet på McCormick. Därför tog han det smått sensationella beslutet att lägga ut lapparna på nätet och be allmänheten om hjälp med att tolka dem.

Och FBI har fått ett massivt gensvar. Tusentals mer eller mindre avancerade kodknäckare har tyckt sig kunna utläsa allt ifrån shoppinglistor till berättelser om McCormicks psykiska ohälsa. Men mysteriet med chiffret är, liksom mordet, är fortfarande olöst.

Vad tror du det står på McCormicks mystiska lappar?