Örnflickan

HavsornDen lilla flickan är helt inne i leken, hon hukar sig över den lilla världen som hon byggt upp på marken framför sig. Då kommer den blixtsnabba attacken, för ett ögonblick förmörkas solen, starka vingar slår undan luften, kraftiga klor hugger tag i bytet, lyfter och stretar uppåt. Den stora rovfågeln får kämpa för att få upp den tunga bördan, vingarna slår inte lika elegant som de brukar, luftfärden är ansträngd och vinglig, men den stretar på, och vingslag för vingslag försvinner den allt längre bort från hemmet och tryggheten, barnet hänger till synes livlöst i klorna, flickan är för chockad för att ens kunna skrika…

Har det här skräckscenariot utspelat sig i verkligheten?

Nej, säger ornitologerna. En rovfågel kan enligt dem under inga förhållanden lyfta och flyga med ett så tungt byte som ett litet barn.

Svanhild familjMen historierna om barn som blivit bortförda av rovfåglar berättas över hela världen. I denna flora av tragiska myter och tveksamma skrönor finns ett fall som är svårt att förklara bort, fallet med den norska ”örnflickan” Svanhild Hartvigsen.

Hon var tre år när det som beskrivs i början på texten ska ha hänt henne. Svanhild överlevde dramat och höll fast vid sin historia hela livet. Hon blev 81 år gammal och dog 2010.

Det var söndagen den 5 juni 1932. Svanhild var tillsammans med sin familj på besök hos släktingar på ön Leka i Nord-Trøndelag. Svanhild lekte ute på gården, vid 15.30-tiden var hon plötsligt försvunnen. Hundratalet personer engagerades i sökandet efter den lilla flickan, men hon var som uppslukad av jorden.

Först vid niotiden på kvällen hittade man hennes ena sko vid foten av Hagafjället. Någon lade märke till att havsörnarna, som hade ett bo uppe på berget, verkade oroliga och betedde sig konstigt. Tre unga män, Karl Haug, Jentoft Svendsen och Leif Andersen, beslöt sig för att ta sig upp på fjället.

– Vi var ju inte alls förberedda för att klättra, vi hade fortfarande kyrkkläderna på oss när vi beslöt oss för att klättra upp till boet. Det verkade otroligt att örnen skulle ha tagit barnet, men vi såg ingen annan lösning och tyckte att vi måste se efter, berättade Haug senare.

berget

Under boet fanns en smal klipphylla. Svendsen kikade upp över kanten, och där hittade han henne. Svanhild låg på magen med blodiga händer, alldeles stilla.

– Hon är här, men hon är död, ropade Jentoft Svendsen till sina kamrater.

Men Svanhild var vid liv. Under sina fyra lager med sönderrivna kläder var flickan i stort sett oskadd.

Svanhild– Jag satt tyst som en mus och lekte med några småstenar på gården. Då såg jag plötsligt hur örnen kom emot mig, Det nästa jag minns är att jag låg på klipphyllan, och såg hur örnen kom emot mig igen, med de där stora klorna. Det var fruktansvärt, berättade Svanhild senare.

Hon kom ihåg hur hon kastade stenar mot örnen för att freda sig.

– Jag var bara tre år, men jag slogs för mitt liv, för att överleva. Annars hade nog örnen slitit mig i stycken och matat sina ungar med mig.

Distriktsläkare K Fossum som undersökte Svanhild efter dramat fann att hon var oskadd så när som på ett skrubbsår i pannan. Den ena skon saknades, det var den som man hade hittat nedanför fjället. Den oskyddade foten var oskadd och strumpan var hel och ren. Läkaren kunde inte se någon bättre förklaring än att en örn faktiskt hade flugit upp med flickan till klipphyllan, 1,7 kilometer bort och 180 meter upp.

Läkaren vägde Svanhild på den enda våg som fanns att tillgå på gården, ett ålderdomligt träbesman. Han kom fram till att flickan vägde 19 kilo, en uppgift som ifrågasatts genom åren. Det kan ha varit så att läkaren förväxlat skalorna på vågen och att flickan i själva verket vägde knappt 10 kg.

10 kg är ändå väldigt mycket mera än de drygt 3 kg en havsörn enligt experterna klarar av att lyfta.

– Den här historien hör hemma bland historierna om tomtar och troll. Det här har aldrig hänt, konstaterade den norske ornitologen Morten Ree.

Men Svanhild höll fast vid sin historia. Hon kom inte ihåg själva flygturen, hon förmodade att hon svimmat av när örnen lyfte upp henne. Men det som hände före och efter, det var precis som hon berättade, det hävdade hon i alla år.

Och folket på Leka trodde och tror fortfarande på örnrovet. Det pratas om speciella vindförhållanden som kan ha hjälpt örnen att lyfta flickan, det talas om folk som sett rovfåglar fara iväg med stora byten som renkalvar.

Skeptikerna menar att Svanhild antagligen klättrade upp på fjället själv. På den här sidan finns en filmad intervju med Svanhild, efter intervjun tar reportrarna sig upp till klipphyllan där flickan hittades. Döm själv om du tycker det är rimligt att anta att en ensam treåring skulle ha klättrat upp till platsen där Svanhild hittades.

http://www.nrk.no/nyheter/distrikt/nrk_trondelag/1.7381683

Tror du att örnen tog Svanhild Hartvigsen?

Annonser