Örnflickan

HavsornDen lilla flickan är helt inne i leken, hon hukar sig över den lilla världen som hon byggt upp på marken framför sig. Då kommer den blixtsnabba attacken, för ett ögonblick förmörkas solen, starka vingar slår undan luften, kraftiga klor hugger tag i bytet, lyfter och stretar uppåt. Den stora rovfågeln får kämpa för att få upp den tunga bördan, vingarna slår inte lika elegant som de brukar, luftfärden är ansträngd och vinglig, men den stretar på, och vingslag för vingslag försvinner den allt längre bort från hemmet och tryggheten, barnet hänger till synes livlöst i klorna, flickan är för chockad för att ens kunna skrika…

Har det här skräckscenariot utspelat sig i verkligheten?

Nej, säger ornitologerna. En rovfågel kan enligt dem under inga förhållanden lyfta och flyga med ett så tungt byte som ett litet barn.

Svanhild familjMen historierna om barn som blivit bortförda av rovfåglar berättas över hela världen. I denna flora av tragiska myter och tveksamma skrönor finns ett fall som är svårt att förklara bort, fallet med den norska ”örnflickan” Svanhild Hartvigsen.

Hon var tre år när det som beskrivs i början på texten ska ha hänt henne. Svanhild överlevde dramat och höll fast vid sin historia hela livet. Hon blev 81 år gammal och dog 2010.

Det var söndagen den 5 juni 1932. Svanhild var tillsammans med sin familj på besök hos släktingar på ön Leka i Nord-Trøndelag. Svanhild lekte ute på gården, vid 15.30-tiden var hon plötsligt försvunnen. Hundratalet personer engagerades i sökandet efter den lilla flickan, men hon var som uppslukad av jorden.

Först vid niotiden på kvällen hittade man hennes ena sko vid foten av Hagafjället. Någon lade märke till att havsörnarna, som hade ett bo uppe på berget, verkade oroliga och betedde sig konstigt. Tre unga män, Karl Haug, Jentoft Svendsen och Leif Andersen, beslöt sig för att ta sig upp på fjället.

– Vi var ju inte alls förberedda för att klättra, vi hade fortfarande kyrkkläderna på oss när vi beslöt oss för att klättra upp till boet. Det verkade otroligt att örnen skulle ha tagit barnet, men vi såg ingen annan lösning och tyckte att vi måste se efter, berättade Haug senare.

berget

Under boet fanns en smal klipphylla. Svendsen kikade upp över kanten, och där hittade han henne. Svanhild låg på magen med blodiga händer, alldeles stilla.

– Hon är här, men hon är död, ropade Jentoft Svendsen till sina kamrater.

Men Svanhild var vid liv. Under sina fyra lager med sönderrivna kläder var flickan i stort sett oskadd.

Svanhild– Jag satt tyst som en mus och lekte med några småstenar på gården. Då såg jag plötsligt hur örnen kom emot mig, Det nästa jag minns är att jag låg på klipphyllan, och såg hur örnen kom emot mig igen, med de där stora klorna. Det var fruktansvärt, berättade Svanhild senare.

Hon kom ihåg hur hon kastade stenar mot örnen för att freda sig.

– Jag var bara tre år, men jag slogs för mitt liv, för att överleva. Annars hade nog örnen slitit mig i stycken och matat sina ungar med mig.

Distriktsläkare K Fossum som undersökte Svanhild efter dramat fann att hon var oskadd så när som på ett skrubbsår i pannan. Den ena skon saknades, det var den som man hade hittat nedanför fjället. Den oskyddade foten var oskadd och strumpan var hel och ren. Läkaren kunde inte se någon bättre förklaring än att en örn faktiskt hade flugit upp med flickan till klipphyllan, 1,7 kilometer bort och 180 meter upp.

Läkaren vägde Svanhild på den enda våg som fanns att tillgå på gården, ett ålderdomligt träbesman. Han kom fram till att flickan vägde 19 kilo, en uppgift som ifrågasatts genom åren. Det kan ha varit så att läkaren förväxlat skalorna på vågen och att flickan i själva verket vägde knappt 10 kg.

10 kg är ändå väldigt mycket mera än de drygt 3 kg en havsörn enligt experterna klarar av att lyfta.

– Den här historien hör hemma bland historierna om tomtar och troll. Det här har aldrig hänt, konstaterade den norske ornitologen Morten Ree.

Men Svanhild höll fast vid sin historia. Hon kom inte ihåg själva flygturen, hon förmodade att hon svimmat av när örnen lyfte upp henne. Men det som hände före och efter, det var precis som hon berättade, det hävdade hon i alla år.

Och folket på Leka trodde och tror fortfarande på örnrovet. Det pratas om speciella vindförhållanden som kan ha hjälpt örnen att lyfta flickan, det talas om folk som sett rovfåglar fara iväg med stora byten som renkalvar.

Skeptikerna menar att Svanhild antagligen klättrade upp på fjället själv. På den här sidan finns en filmad intervju med Svanhild, efter intervjun tar reportrarna sig upp till klipphyllan där flickan hittades. Döm själv om du tycker det är rimligt att anta att en ensam treåring skulle ha klättrat upp till platsen där Svanhild hittades.

http://www.nrk.no/nyheter/distrikt/nrk_trondelag/1.7381683

Tror du att örnen tog Svanhild Hartvigsen?

Annonser

27 comments on “Örnflickan

  1. Stefan skriver:

    Jag ifrågasätter också starkt att hon vägde 19 kg. I så fall måste hon varit otroligt överviktig

    • Gustav skriver:

      Nej då, att vara tre och väga 19 kilo är fullt normalt. Min son vägde 18 kilo när han var tre, och han är kort för sin ålder.

  2. Joanna skriver:

    Känns för otroligt för att vara sant. Hon var ju tre år då. Och enligt en snabbtitt på wikipedia så kan en havsörn (vilket jag förmodar att det var, det är nordens största örn) väga 4-7 kg (honor är större). Skulle en 7 kg’s örn lyfta en 10 kg’s flicka? Knappast.
    kanske att hon inte själv klättrade upp dit, kanske var det någon som förde henne upp på klippan.
    Hur som haver tror jag inte på att örnen tog henne. Fåglar är intelligenta djur med utomordentlig syn och kan redan i luften avgöra ett bytes storlek, avstånd mm. Verkar rätt korkat av en fågel att ge sig på ett byte som är så pass mycket tyngre än den själv.

    • eiretsym skriver:

      Ja, jag vet inte jag. Örnhistorien är otrolig, att hon skulle ha gått dit själv känns också otroligt. Och en vuxen normalbegåvad förövare skulle knappast komma på tanken att ta med barnet upp på ett berg där vem som helst som råkar titta upp kan se att något händer.
      Kanske var det ett annat barn som lurade med sig henne upp på berget. Och så blev hon skrämd av örnen, och så blev det så att örnen var det enda hon kom ihåg.
      Men det är en intressant historia, tycker jag. Välkänd i Norge, där det både skrivits böcker och gjorts filmer om örnflickan.

  3. Anders skriver:

    Någonsstans på flickans kropp eller kläder måste det ha funnits tydliga märken efter örnens klor om hon lyftats upp på berget. Om flickan så väger 10 som 19 kg måste flickans tyngd ihop med de vassa klorna gett väl synliga märken. Jag antar att det är något som de redan då på 30-talet granskat men det är min första tanke när jag läser texten. Att en örn skulle lyfta flickan känns lite väl otroligt men att kanske två eller fler örnar hjälpts åt kanske skulle kunna vara en möjlig lösning.

    • eiretsym skriver:

      Hon hade fyra lager kläder på sig och över allthopa en sjal som var korsad över bröstet och knuten bak på ryggen. Det antas väl att örnen skulle ha burit henne i kläderna, finns även teorier om att örnen i misstag gått på ett för stort byte men att den på skulle ha trasslat in sig i tyglagren och inte lyckats släppa taget. De unga männen som räddade henne ska även ha sett en örn som såg ut att ha förlyft sig, enligt dem flög den runt med benen slappt hängande under kroppen.

  4. Magnus skriver:

    Till Andreas:

    😉

  5. Sara skriver:

    Nu längtar jag efter uppdatering! 🙂 så bra blogg!

  6. Maja skriver:

    När kommer nästa inlägg? Mycket intressant blogg och nu har det inte bloggats på länge, det är dags tycker jag 🙂

  7. Kultisten skriver:

    Spännande inlägg!
    Bloggen har för övrigt blivit länkad på kryptozoologi.blogspot.se!

  8. Kalle skriver:

    Vad händer??? När får vi ett nytt mysterium att läsa om?

  9. eiretsym skriver:

    Det kommer, det kommer… Så många mysterier, så lite tid.

  10. zmillas skriver:

    the Pollock twins är fascinerande. Ett tips bara 🙂

  11. Kent Börjesson skriver:

    Rovfåglar hackar ALLTID ut ögonen först . Det finns ett gammalt begrepp som kallas, Krongädda , det är när gäddan har dragit med sig Fiskljusen ner under vattnet o dränkt den . En sådan gädda skulle tillhöra kronan eller staten då den besatt oanade krafter .

  12. monica skriver:

    Efter att sett filmen vet jag ej vad jag ska tro? Å ena sidan kan ej ett 3,6 års barn klättra oskadd upp till klipphyllan (hennes sko låg nedanför fjället,hennes fot oskadd & strumpan ren enl.läkaren) å andra sidan att en örn skulle kunna flyga med ett byte som väger mer än örnen själv verkar osannolikt. Ett barns tidigaste minnen brukar häröra från treårsåldern. Men minnen kan vara falska. Eftersom alla i omgivningen trodde det var en örn kanske det blev en sanning i det lilla barnets minne med tiden, ett så kallat falskt minne. Svanhild är helt trovärdig i sitt minne om händelsen. Att hon fredat sig mot örnen på klipphyllan är nog sant men hur kom hon dit? Kanske hade örnen hjälp av väldigt starka uppåtvindar den dagen. Att örnar flugit iväg med mindre barn finns det många vittnesmål om iallafall.

  13. monica skriver:

    Min teori.( Svanhild berättar i filmen att hon somnar i solgasset på rygg.) En främling på vandring ser den lillla flickan ensam & lyfter upp det sovande barnet i famnen och beger sig i riktning mot fjället. På väg upp vaknar barnet och börjar skrika. Mannen blir då skrämd & avbryter då sitt bortförande & överger henne på klipphyllan & flyr över fjället. Barnet som är skräckslaget,chockat & yrvaket blir strax därpå atackerat av örnparet som har häckningsplats strax ovanför klipphyllan. Örnflickan beskriver i filmen att hon ligger på mage med ansiktet nedåt och trycker sig mot klippväggen. Kanske skrubbsåret på magen & den sönderrivna tunna klänningen och sjalarnas hål framtill uppkommit då och inte av örnens klor? Eftersom det hela måste varit väldigt traumatiskt för en treåring som faller i sömn hemmavid och sedan vaknar på en klipphylla högt uppe med stora örnar som försöker få bort henne, tänker jag mig att det kan röra sig om sammanblandade minnen och förträngda minnen. Örnflickan kommer i sitt chockade tillstånd inte ihåg mannen som klättrade upp på fjället med henne. Nu kan man tycka att någon skulle sett den här mannen. Men å andra sidan fanns det inga ögonvittnen till en flämtande,flaxande örn som kämpar med ett byte, minst dubbelt så stort som örnen själv. Jag har själv ett väldigt tydligt minne från tre års åldern. Dvs jag hade en fantasifull syster som hela tiden hävdade att det var så. I början sa jag emot henne minns jag. Men så småningom blev det mitt ”minne”. Numer vet jag att det inte stämmer som jag trott i större delen av mitt liv. Det är ett berättat minne och ej ett verkligt upplevt. Så jag tror att det mest skrämmande för Svanhild var att befinna sig ensam på en klipphylla med stora fåglar som attackerar henne. Det är det centrala hon minns inledningsvis ( ej bortförandet i sömndrucket tillstånd och mannen) och det är det hon berättar när hon blir räddad. Sedan att omgivningen tror att det är örnen som fört bort henne, är ett berättat minne som hon hört sedan dess. Det var säkert en stor sensation då. Om Svanhild berättade om mannen efteråt så kanske ingen förstod eller så var de så inne på örnspåret att de inte ville förstå sambandet. Det kan omöjligen varit en örn.
    Även om det fanns vittnesmål om att en av örnarna hade hängande ben.
    En örn med träningsverk i bena.
    Uch,vad tråkig jag är. Men jag tror på naturliga förklaringar. Men en väldigt faschinerande historia är det iallafall.

  14. Camilla skriver:

    Jag har svårt att tro att en örn skulle ha tagit flickan. Jag tror som några andra här inne att det är ett annat barn som lurat med sig henne upp dit och sen lämnat henne där av någon okänd anledning. Att hon sett en eller flera örnar medan hon låg där är ju ganska troligt. Och under hennes barndom har hon hört hur de vuxna talat med varandra om att det måste ha varit en örn som tog’na och flög sin väg upp på berget. Och varje gång hon själv pratat om det har de vuxna uppmuntrat henne och säkert också lagt ord i munnen på henne. Sen har den här historien bara vuxit sig större och större. Ju mer hon hittade på desto mer uppmärksamhet fick hon. För ett barn är det lätt hänt att detta blir sanningen.

  15. monica skriver:

    eritsym har länkat till en film. I filmen finns många ledtrådar. Bl.a den tunna sommarklänningen med en lång reva på bröstet. Över klänningen bar hon en sjal som var knuten i ryggen. Sjalen lär har haft hål framtill men finns inte att beskåda. Om en örn trasslade in sig i klädseln upptill och inte kunde släppa taget så tror jag att flickan av tyngdkraften åkt ur både klänningen och sjalen (genom hals och ärmhål) och fallit till marken. Eller så hade hon vaknat till liv på klipphyllan med klädseln helt söndertrasad och av tyngdkraften uppdragen kring hals o huvud En örn slår sina klor djup in i bytets kött. Läkaren finner bara ett skrubbsår på Svanhilds bröst för övrigt oskadd. Jag tror att skrubbsåret,revan i klänningen & eventuella hål i sjalen uppkommit när Svanhild kasat runt på magen och sträckt sig efter stenar som hon kastat på örnarna som hon beskriver i filmen. När man ser i filmen hur svårt det är för två fullvuxna män att klättra upp till klipphyllan utan att emellanåt kravla på alla fyra bland stora lösa stenar så tror jag att det är helt omöjligt för barn att ta sig dit upp framförallt tillsammans med ett 3,6 års barn. Därför tror jag att det måste ha varit en fullvuxen stark man som burit henne med sig. I den branta delen måste han ha lagt henne över sin axel. Det var kanske då Svanhild vaknade och började gråta/skrika. Varpå hennes kidnappare fick panik och övergav henne på klipphyllan. Att jag tror att det var någon främmande beror på att Svanhild annars hade kunnat peka ut honom. Om någon bybo hade intresse av barn så hade det nog inte passerat obemärkt i byn. Eftersom kläderna inte var så färgglada på 30-talet (tom Svanhilds finklänning är brunmönstrad) så tror jag att mannens klädsel (brun,grå eller svart) gjorde det svårt att se honom mot det bruna fjället (sommartid). I filmen berättar Svanhild att hon somnar på rygg och att hon tror att hon svimmat när örnen flugit iväg med henne eftersom hon inte minns något av flugturen. Ett 3,6 årsbarn har inte så stort ordföråd. Och har dessutom svårt att skilja på vad de drömt och verkliga händelser. Att Svanhill hittas beror på att någon lagt märke till att örnparet med häckningsplats ovanför klipphyllan beter sig oroligt och utstöter ovanliga läten. Detta tyder nog på att örnarna uppfattar ett så stort barn som ett hot mot deras ungar. Och Svanhild är ju inte heller försvarslös mot dem. Det är ytterligare ett skäl till att tro att Öenen inte skulle se henne som ett byte och försöka föra bort henne. Förutom att det är emot fysikens lagar.

  16. monica skriver:

    ”Örnlikt storhetsvansinne” 10 kilos kungsörn attackerar 50 kilos sikahjort
    http:www.expressen.se/res/unika_attacken—kungsörnmothjort/

  17. Milla skriver:

    Har inte läst alla kommentarer, detta kanske redan är nämnt.
    Nu flyger visserligen inte denna örn iväg med rådjuret, men påvisar att den har mer styrka än man kanske trott.
    http://www.mirror.co.uk/news/uk-news/dramatic-moment-golden-eagle-swoops-2297378#.UuZxospwG70

  18. renskötare skriver:

    I Daima försvann en liten flicka på 2-3 år nån gång på 30-talet. dom hittade henne aldrig, detta var på hösten med hennes fotspår slutade i snön mitt mellan huset och ladugården där hennes mor var och mjölkade. och vad jag vet så är det nog bara en örn som klarar att lyfta nått rakt upp från marken. Det ni alla glömmer bort är att Nej en örn klarar inte lyfta så stora byten från stilla MEN har en örn fart och det blåser lite så han har lyfthjälp så klarar han lyfta betydligt mer än ornitologerna säger, dom hävdar ju att en örn inte klarar lyfta en renkalv i maj heller vilket är kvalificerat skitsnack då jag själv har sett örnar lyfta iväg med renkalvar.

  19. Roger skriver:

    Jag drar mig för att tro på vare sig det ena eller andra, för inget av alternativen verkar direkt troliga. Men visst, säger kvinnan att det var så det gick till, så var det väl så?!? Eller?
    Jag kan bara konstatera att historien har den mystik som krävs för att göra den tillräckligt intressant.
    Skitbra sida!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s