Det är den 16 mars 1974. Om några veckor ska Abba vinna Eurovisionen i Brighton med ”Waterloo”, och om några månader ska Watergateskandalen brisera i Washington. Det är lördag, det är vårvinter, det är småkyligt. Det är dagen när Paul Virtanen, snart 13 år, går ut genom dörren och försvinner.
Det har nu snart gått 40 år, och Paul är fortfarande borta. Inte ett spår har man hittat efter honom under alla år. Hans familj har fått leva med den värsta ovissheten av dem alla, att inte veta vad som har hänt med ens barn.
I rikskriminalpolisens register finns 1 200 försvinnanden som aldrig klarats upp. Väldigt få av dem rör barn. Paul Virtanen är ett av dessa försvunna svenska barn, men fallet har av någon anledning blivit lite bortglömt. Till och med Thomas Quick har missat att ta på sig skulden för detta försvinnande.
Familjen Virtanen bestod av mamma Pirkko, pappa Erpo och de tre barnen Paul, som skulle fylla 13 om tio dagar, Petri, som precis skulle fylla 12 och Pia som bara var några månader. Och så boxern Raisa, en valp som de nyligen skaffat och som var Pauls ögonsten.
Den här lördagen tar de bilen från hemmet i Skärholmen och åker mot Vingåker för att titta på ett torp de planerar att hyra till sommaren. När de närmar sig Strängnäs behöver lilla Pia en ny blöja. Då familjen har bekanta i trakterna bestämmer de sig för att köra förbi och se om vännerna är hemma, dels för att titta in och säga hej, men också för att få chansen att byta på bebisen inne i stugvärmen i stället för i bilen.
De bekanta är hemma, och medan de vuxna pratar och tar hand om lilla Pia hittar pojkarna en fotboll och försvinner ut på gården. Men det blir mera tjafs än fotboll. Det är inte ens ett år mellan bröderna och deras relation präglas av ständiga maktkamper och kraftmätningar, som det brukar vara med syskon som är nära varandra i ålder.
Pojkarnas gräl hörs in i huset, föräldrarna blir irriterade och skäms kanske lite för att deras söner inte begriper att uppföra sig när man är borta hos främmande. När pojkarna kommer in i hallen, svettiga efter spelet och fortfarande stingsliga, och fortsätter sitt gräl får pappa Erpo nog. Han ryter till på skarpen att nu får det sannerligen räcka.
Paul reagerar som den tonåring han snart är, han rusar ut igen och slänger igen dörren efter sig. Mamma Pirkko ser genom fönstret hur Paul försvinner bakom stugknuten, hundvalpen skuttar efter honom. Efter tio minuter kommer Raisa tillbaka. Alla väntar på att Paul också ska dyka upp, han måste ju sluta sura någon gång…
Men timmarna går. Familjen och vännerna letar allt mera desperat, de går runt i terrängen och skriker sig hesa utan att få något svar. När mörkret har fallit tvingas de ge upp. Familjen Virtanen sätter sig i bilen och kör de tio milen hem till Skärholmen. Paul är en äventyrlig kille med hett temperament, han har försvunnit hemifrån tidigare. En gång har han till och med stuckit till Åland med en kompis och varit borta ett helt dygn. Pirkko och Erpo hoppas att det ska vara samma sak den här gången, att han ska ha tagit sig till stora vägen och liftat hem, att han kanske till och med ska ha hunnit hem före dem.
Men Paul finns inte där hemma heller. Familjen ringer polisen. Paul blir efterlyst och området runt stugan i Logarn finkammas. Man letar också efter honom i Finland, i fall han skulle ha försökt ta sig till sin mormor där. Men ingen har sett den 148 centimeter långe killen i jeans och täckjacka. Till dags dato har man inte funnit ett enda spår efter Paul Virtanen.
Att familjen skulle vara inblandad i försvinnandet får betraktas som uteslutet. Ett sådant scenario skulle förutsätta att så väl alla i Pauls familj som de bekanta man hälsade på hos skulle vara med i en mordkomplott, och det är svårt att tro på. Vi får nog utgå från att det här gick till så som det beskrivits.
Gick Paul vilse i skogen och dog av umbäranden eller genom en olycka? Området där stugan ligger är beläget nära tätorten Strängnäs. Det är svårt att tänka sig att en människa skulle försvinna helt spårlöst där, att man under alla år som gått inte skulle ha hittat någonting.
Gick Paul genom isen? Stugan ligger 100 meter från Mälaren och drunkningsteorin är väl den mest sannolika. Men, Mälaren är en insjö. Återigen, det är svårt att tänka sig att man inte skulle ha hittat någonting, inte ens en sko, om Paul försvunnit den vägen.
Eller blev han utsatt för ett brott? Försökte Paul lifta hem och hoppade in i en bil där fel person satt bakom ratten?
För Paul Virtanens anhörigas skull hoppas jag att det här fallet någon gång ska klaras upp. Men det har gått så många år, troligen får vi aldrig veta vad som egenligen hände.
Vad tror du hände med Paul Virtanen?
Mysteriebloggen 
Otroligt intressant och å ofattbart smärtsamt för de som blev kvar – tänker då inte minst på lillebrodern som väl var att betrakta som ”pseudotvilling” och mamman förstås. Dock känns det som att inte alla fakta i målet kommit fram – spöade fadern upp sina grabbar? Eller kanske då Paul som ju vara äldst och säkert skulle ”uppföra sig”.
Den enda som kanske har verklig bakgrund till det inträffade är nog ”lillebror” – förbannat hemskt är det hur som helst. Får mig att tänka på Olle Högbom som ju var en av dem som Quick tog på sig ansvaret för en stund…Hans pappa har kämpat sedan 1983 för att få fram någon form av sanning…
Här är hans blogg: http://rubenhogbom.blogspot.se/
Med vänliga hälsningar
Annika
Ja man kan ju inte veta exakt vad som föregick försvinnandet. Men jag är ganska övertygad om att det gick tilll som det beskrivits, i alla fall på ett ungefär. Detta eftersom hela familjen och den bekanta familjen var med när han försvann.
Stort tack för att du har tagit upp detta mystiska och märkliga försvinnande.
Han kan ha fått lift med en person som han inte skulle ha liftat med? Han kan kanske även ha drunknat? Något svar på pojkens försvinnande lär vi nog aldrig få.
Finns även på FB.
https://www.flashback.org/t1137826
Jag har känt till det här fallet i ett par år nu och skulle nog vilja säga att det hela rör sig om en mycket tragisk drunkingsolycka, Paul sprang ut på Mälarens is, föll ner i en vak och drunknade. Strömmarna i Mälaren kan vara mycket starka och hans kropp kan ha hunnit flyta långt bort från Logarn och därför hittade man honom heller aldrig. Någonstans vill jag minnas att jag har läst att en kvinna vid ungefär samma tidpunkt som Paul försvann från sitt köksfönster ska ha sett vad som skulle kunna ha varit en pojke springa längs Mälarens strandkant. När hon tittade åt samma håll igen en stund senare var pojken borta. Kvinnan såg dock bara barnet på långt håll och när polisen väl tog hennes vittnesmål hade hade det redan hunnit gå flera månader sen Paul Virtanen försvann och hon kunde inte säga med säkerhet att det var en pojke hon sett, men hon lär ha varit säker på att det var ett barn.
Det kan ju naturligtvis bara röra sig om en slump, det lär ju ha funnits fler barn i området som kan ha varit ute och lekt. Men det kan också ha varit Paul Virtanen hon såg. För om han sprang i strandkanten är ju inte steget till att gå ut på isen så långt.
Alternativet är att han gick vilse i terrängen och dog av umbäranden någonstans. Jag har dock svårt att tro att det skulle röra sig om ett brott.
Drunkning är det mest sannolika.
Sannolikheten för ett brott är dock inte försumbar i det här fallet, anser jag. Detta eftersom pojken var omvittnat företagsam och hade varit ute på äventyr tidigare. Familjen trodde ju faktiskt också att deras 12-åring hade liftat hem till Stockholm.
Drunkning är givetvis en möjlighet, men då borde han ha hittats. Virtanen försvann den 16 mars 1974, en vinter som hade bjudit på osedvanligt milt väder, Våren kom tidigt och ett vattenlik flyter upp när isen släppt och vattnet blir varmare på grund av de gaser som då bildas i kroppen. Det är osannolikt att han inte skulle ha blivit upptäckt, i synnerhet då folk letade efter honom i området.
Så här såg udden ut:
Det är ett fritidsområde med ganska många hus, och eftersom våren var varm är det sannolikt att det var flera människor i stugorna redan i mitten av Mars. Jag tror att det finns en god potential att han i själva verket befann sig i ett av dessa hus, frivilligt eller mot sin vilja, vid tillfället när han försvann.
Under loppet av 15 år försvinner fem pojkar i ungefär samma ålder. Är det verkligen en tillfällighet?
• Thomas Blomgren 14 år (Växjö 1964)
• Alvar Larsson 13 år (Sirkö 1967)
Paul Virtanen 12 år (Strängnäs 1974)
• Charles Zelmanovits, 15 år (Piteå 1976)
• Johan Asplund, 11 år (Sundsvall 1980)
Alvar Larsons skalle hittades dock 1982 på Harö, en mil från den plats där han helt oförklarligt försvann 15 år tidigare. Skallen hade ett stort hål i bakhuvudet, men den rättsmedicinska undersökningen kunde inte avgöra om det uppstått i samband med hans död eller tillkommit efteråt.
Även Charles Zelmanovits kvarlevor hittades 17 år efter hans försvinnande. Liksom i Alvar Larsons fall kunde inte teknikerna styrka om det rörde sig om mord.
Ytterligare ett samtida fall kan möjligen också vara värt att nämnas i sammanhanget;
Reijo Daag, 14 år (Viskafors 1976) hittades mördad i ett skogsparti med över 100 knivhugg i kroppen.
Thomas Quick, som sedan 2002 har återtagit sitt riktiga namn Sture Bergwall, har ”erkänt” flera av de ovanstående fallen, men oerhört mycket talar för han inte har begått något av dem i själva verket.
Verkligen intressant detta du tar upp i ditt inlägg. Är det verkligen en tllfällighet? Ser man på den geografiska spridningen där dessa fall har inträffat, så sträcker den sig ifrån Växjö i söder och upp till Piteå i norr. Två av dessa utspelar sig mycket nära varandra. Växjö 1964 och Sirkön 1967.
Tomas Blomgren hittades snabbt. Alvar Larsson tog det 15 år. Paul Virtanen har aldrig påträffats. Charles Zelmanovits tog det 17 år. Johan Asplund har aldrig påträffats. Reijo Daag hittades omgående.
Ytterligare en person i samma ålder och under samma tid försvann och som inte heller har påträfats. Kjell-Åke Johansson i Göteborg 1965 som då var 16 år. Detta försvinnande hade definitivt inget med de övrigas att göra. Ej heller mordet på Reijo Daag. Om nu de övriga fallen inte bara var tillfälligheter?
De fall som ev. kan ha haft ett samband kan vara fallen från 1964 resp. 1967?
En verkligen välskriven artkel om fallet Paul Virtanen.
@ Felix
Att Kjell-Åke Johansson inte hör till den här tänkta gruppen håller jag med om eftersom han allmänt betraktas utgöra en av de försvunna människorna i Sveriges enda massförsvinnande – det s.k. Dahlsjö-fallet. Men helt säkert är det faktiskt inte.
Däremot är mordet på Reijo Daag fortfarande olöst. Polisen hade visserligen en misstänkt, en pojke på 17 år om jag minns rätt, men den teorin sprack eftersom de varken kunde få fram tekniska bevis eller ett erkännande (vilket är ganska anmärkningsvärt med tanke på den misstänktes unga ålder och att han förhördes intensivt).
Han avfördes emellertid från utredningen.
Vi vet ju inte vad som har hänt Virtanen, Larsson och Asplund. Det råder också ovisshet i fallet med Charles Zelmanovits, även om polisen inte misstänkte brott (vilket i huvudsak byggde på att de inte kunde dra några säkra slutsatser av kvarlevorna som varit exponerade för väder och djurliv under så mänga år).
Man skulle potentiellt kunna tänka sig att gärningsmannen i Daags mord blev störd, och inte hann skaffa undan kroppen (vilket han, i så fall, tycks ha gjort i alla de andra fallen utom det första).
Ett vanligt missförstånd är att seriemördare inte kan ändra sitt Modus Operandi, men det stämmer faktiskt inte med verkligheten. De flesta ändrar i själva verket tillvägagångssätt. Det är dessutom långt ifrån otänkbart att gärningsmannen i själva verket vid varje tillfälle var beväpnad (och kniv ligger ju trots allt nära till hands p.g.a. tillgänglighet), men något kanske gick väldigt snett med Reijo, och resulterade i en panikartad impulshandling. Man måste också komma ihåg att över hundra knivhugg dels påvisar en våldsamt ursinne, men dels också innebär förfärligt mycket blod som gärningsmannen måste ha fått på sig. Risken för upptäckt måste ha varit överhängande eftersom det skedde dagtid, utomhus.
Man måste komma ihåg att gärningsmannen, nerblodad, också måste ta sig från brottsplatsen – då risken för vittnen ökar enormt.
Jag tror att gärningsmannen antingen var begåvad med en snart sagt osannolik tur och bodde i omedelbar närhet till brottsplatsen, eller också hade tillgång till ett täckt fordon; en bil eller lastbil, vilket gjorde att han obemärkt kunde ta sig därifrån och rengöra sig.
Det jag fokuserar på är att fem pojkar i samma låga ålder oförklarligt försvann eller blev mördade under tämligen kort tid, vilket saknar motstycke i Svensk kriminalhistoria.
Att det rörde sig om stora avstånd skulle kunna, i en seriemördarteori, indikera att gärningsmannen hade ett mobilt yrke, t.ex. lastbilschaufför.
Att två av pojkarna bodde hyggligt nära varandra kan indikera att gärningsmannen bodde i området, i synnerhet då det gäller de två första fallen. Det är också tänkbart att han mött pojkarna förut (i alla fall de två första), kanske genom sitt jobb.
Intressant blog med många läsvärda inlägg!
På tal om Strängnäs och försvunna personer så kom jag att tänka på ett annt känt fall. Anna Karlssons som försvann 1960. Det är inte min avsikt att spamma länkar till Flashback, men det finns en rätt matig tråd om fallet där. https://www.flashback.org/t1140851
/Täten
Kanske något för dig?
http://mysteriousuniverse.org/2011/07/village-of-the-dead-the-anjikuni-mystery/
Tack för den! Bra länk.
Det här med hunden är intressant. Varför sprang den hem om Paul var kvar i skogen? En boxer är inte världens smartaste hund och det borde vara svårt en hund att sticka tillbaka på en okänd plats tycker jag. Visst kan det vara så att den var för ung att spåra Paul men den lyckades ju ta sig tillbaka till stugan så helt värdelös på att spåra kan den väl inte varit? Jag känner spontant att om hunden inte hittade Paul så var det för att han inte var kvar där…
När Paul sprang iväg så sprang boxervalpen efter honom. Kanske trodde hunden att de skulle leka? Kanske hittade den tillbaka för den var alldeles i närheten av det hus där den övriga familjen Virtanen befann sig i? Hunden måste nog ha sett ”lillhusse” eftersom hon sprang efter honom.
Det kan ev. ha varit så att Paul sa till valpen att den skulle återvända? Vare sig om han hade tänkt att gå över isen eller om han precis hade fått lift med någon ville han inte ha hunden med sig.
Jag tror faktiskt att hunden måste ha sett något/någon som var orsaken till att Paul försvann. Vad nu detta kan ha varit?
Jag undrar personligen om han inte befann sig i något hus alldeles i närheten.
Både familjen och polisen betraktade det uppenbarligen som ett försvinnande ganska länge (eftersom det hade hänt förut). Mycket kan ha hänt om han i själva verket befann sig inomhus i det omedelbara grannskapet hela tiden. Det skulle också kunna förklara varför hunden kom tillbaka så snabbt.
Som en parantes tänker jag på vad polisen upptäckte när de började kartlägga Hörby efter 10-åriga Helén Nilssons mord 1989.
http://cafe.se/dokument-helvetet-i-horby/
Jag undrar vad de skulle ha hittat om de granskat Strängnäs med omnejd lika noga 1974..?
Jag tvivlar på att valpen självmant gick tillbaka till huset då valpar inte fungerar så. Hade Pauli varit kvar på platsen eller gått iväg och valpen sett honom försvinna iväg så hade den med all säkerhet följt efter honom. Jag skulle tro att han försvann lika snabbt som han kom bakom knuten.
Mordet på Reijo Daag är olöst fastän det fanns en mycket starkt misstänkt person. Detta är den ende misstänkte som polisen har haft. Läs gärna tråden på FB där det framkommer mycket om den här personen. Jag tror inte att detta hade något med de andra att göra. Om nu dessa övriga hade något att göra med varandra?
Likaså är jag säker på att den försvunne Kjell-Åke Johansson, inte kan ha haft något att göra med de andra försvinnandena/morden.
Paul kunde mycket väl ha vistats i ett hus alldeles i närheten. Väl i detta hus hände något som inte var så trevligt. Paul, om han inte drunknade eller fick lift, måste då ha blivit mördad.
Magnus du skrev bl.a. följande: ”Det jag fokuserar på är att fem pojkar i samma låga ålder oförklarligt försvann eller blev mördade under tämligen kort tid, vilket saknar motstycke i Svensk kriminalhistoria.”
Jag håller helt med dig. Åtminstone tre av dessa pojkar, Larsson, Virtanen och Asplund vet vi ingenting av vad som kan ha hänt. Personligen tror jag inte hade med varandra att göra men osvuret är bäst. Vad jag framför allt vänder mig emot är det stora avstånd som är t.ex. mellan Växjö och Piteå.
De två som aldrig har hittats, Virtanen och Asplund, måste ha avlidit samma dag de försvann (eller i dess närhet). Antingen genom mord, dråp eller olycka.
Drunkningsteorin känns inte sannolik överhuvudtaget tycker jag då man i princip alltid hittar spår om en människa försvinner på det viset. Inte minst kroppen. Här finns inte ett enda spår. Trots 38 år. = Han ”togs upp” av någon. Han gick in någonstans. Inte just en bil tror jag. Däremot av någon i en stuga. När man hör om detta fallet så verkar endast teorierna drunkning och bortförd i bil existera. Det troligaste scenariot av alla tycker jag är att han har gått in i en stuga. Det är så människor bara går upp i rök, då går dom in hos någon. När en människa är ute och går i naturen och försvinner utomhus då lämnar den personen alltid spår efter sig. Men om man går in i en bostad eller in i något då försvinner ju alla spår i samma sekund som man går in i något. Vilket är fallet med Paul. Han gick runt där i omgivningen lite vilsen och arg och blev förmodligen inbjuden hos någon, ”Men varför går en pojke som dig runt här alldeles ensam kom in och ät lite saft och bullar”..
Nej här har det aldrig funnits ett enda spår tyvärr.
Det kan vara mycket möjligt att det kan ha gått till på det sättet som du har beskrivit. Någon bjöd in pojken tlll sig. Kanske lovade honom just saft och bullar.
Vet inte hur det såg ut i Logarn 1973-74. Som jag har förstått det, så fanns det en hel del sommarstugor där. Man kan då fråga sig hur många var fast boende? Samt vilka besökte sina sommarstugor i Logarn helgen 16-17 mars 1974?
Det är en intressant teori ni kommer med här, att pojken på något sätt skulle ha hamnat i en byggnad i området. Jag har, precis som du skriver, bara tänkt på alternativen vatten och bil, det har aldrig slagit mig att han kunde ha gått in någonstans.
Och med tanke på dårgalleriet i Hörby, som Magnus tar upp, så kan man ju undra var det var för existenser som satt i stugorna i närområdet.
@ Felix:
Tack för ett bra svar!
Jag tror inte att vi har så hemskt avvikande åsikter i frågan, även om jag kanske håller lite mer öppet för en seriemördarteori, som bygger på antalet försvinnanden av pojkar i samma ålder under en avgränsad tid.
Men jag vill emfasera att det bara är ett tankeexpriment, även om omständigheterna uppvisar likheter som inte så lättvindigt kan avfärdas.
Om det skulle röra sig om en seriemördare måste man även iaktta att det första brottsoffret, Thomas Blomgren, blev sexuellt utnyttjad av mördaren. Det är ytterst sannolikt att det inte bara var motivet för mordet, utan också något som mördaren senare har upprepat.
Som jag skrev skulle de stora avstånden kunna förklaras med att en eventuellt gemensaml gärningsman reser i sitt arbete.
Se till exempel Robert Black
http://en.m.wikipedia.org/wiki/Robert_Black_(serial_killer) , men det finns åtskilliga exempel på seriemördare som rör sig över betydligt större avstånd.
Innan jag går vidare vill jag förtydliga att det faktiskt var du som nämnde Kjell-Åke Johansson, jag höll bara med, och inte heller jag tror att han skulle tillhöra den tänkta gruppen.
I ditt svar skrev du också;
”De två som aldrig har hittats, Virtanen och Asplund, måste ha avlidit samma dag de försvann (eller i dess närhet). Antingen genom mord, dråp eller olycka”
Men varför måste de ha avlidit samma dag? Utifrån vad jag känner till om fallen finns det inget som egentligen talar för det.
När jag läste tråden om Reijo på Flashback för en tid sedan, slogs jag som vanligt av hur otroligt lite verifierbara fakta dessa långa trådar innehåller, men desto mer raljerande påståenden, ryktesspridning och hörsägen, fullständigt i avsaknad av verifierbara och pålitliga källor.
I verkligheten utgörs de av en veritabel orgie av logiska felslut, som allt som oftast bottnar i uppenbar okunskap och banala fördomar.
Redan på de första sidorna spekulerar ett par personer om att gärningsmannen (GM) skulle ha varit homosexuell, och på nästföljande sida ÄR han helt plötsligt det i allas ögon. Men allt bygger i själva verket på oförblommerad spekulation.
Som många vet, behövs det inte mycket för att en människa ska uppfattas som ”avikande”, ”konstig” och ”suspekt” på småorter ute i landet. Jag har många fullt normala vänner, inflyttade till Stockholm, som har berättat om regelrätta förföljelser i små bigotta samhällen, som mest av allt liknar veritabla pogromer. Förmodligen var det ännu jävligare att växa upp under samma förhållanden på 60- och 70- talet.
Emellertid, lite senare i samma tråd påstår en annan person att den misstänkte GM skulle ha bytt kön. Men personen som som hävdar detta, anger som källa att en icke namngiven dam skulle ha sagt att det var så för många år sedan…
Men återigen frossar deltagarna i även detta påstående, som igen helt saknar stöd i verifierbara källor.
Det dröjer, föga överraskande, inte länge innan även detta påstående har omvandlats till ett ”faktum” på tråden.
Ytterligare en annan medlem på Flasback påstår sedan att han/hon, som privatperson, och på en dags varsel, skulle ha fått tillgång till den sekretessbelagda förundersökningen, och kommer därefter med en hel rad påståenden som återigen helt saknar referenskällor. Att personen i fråga, genom hela tråden, inte kan besvara relevanta frågor rörande saker som måste ha funnits med i rapporten (t.ex. var på kroppen skadorna tillfogades), verkar inte bekomma de andra skribenterna det minsta. Men det mest komiska kommer när samma person avslöjar att han inte vet vad den misstänkte GM heter, trots att han ”har läst igenom hela utredningen” och ”är 99.999999% säker på att det är han som är GM”.
Och trots att den misstänkte GM frigavs eftersom det vare sig fanns tekniska bevis eller vittnesmål som band honom till brottet, så publiceras ändå namn, personuppgifter, foto och till och med film på en person som påstås vara den misstänkte GM på Flashback. Symptomatiskt nog skriver den som postat uppgifterna:
”En mördare, dömd eller odömd, skall ej hållas om ryggen!”
Vad hände med devisen ”oskyldig tills motsatsen är bevisad” som vår demokratiska rättsstat faktiskt står för ?
Rent juridiskt är inlägget att betrakta som brott mot personuppgiftslagen och grovt förtal, men det är också på ett mer allmänmänskligt plan en synnerligen obehaglig häxjakt, där de inblandade ”tyckarna” uppvisar några av mänsklighetens allra vidrigt mörkaste sidor, samtidigt som de slår sig för bröstet och vill ge sken av att vara alldeles förträffligt präktiga i sin hatkampanj. Det är dessutom en konkret antidemokratisk handling, vilket får mig att undra vem det egentligen är som står bakom pseudonymen.
Det är nämligen också är oerhört viktigt att inse att den enda källa vi har, för påståendet att personen som hängs ut verkligen är den misstänkta 16-åringen (som friades nota bene), är en helt anonym individ, som är avstängd, på ett forum som är notoriskt känt för att sprida lögnaktiga rykten.
Sanningen är att vi inte har en aning om vem denna person är, huruvida han/hon överhuvudtaget talar sanning eller om han/hon har en helt annan, dold agenda med sin hatkampanj.
En annan intressant aspekt, som är direkt resultat av den massryktesspridning som har blivit ett signum för Flasback (och många andra liknande forum), är hur snabba deltagarna är att döma, utan att ens lite grann ifrågasätta sanningshalten i anonyma påståenden och i stället kräva verifierbara fakta från trovärdiga verifierbara källor.
Flera deltagare påpekar att de aldrig har fått så många PM med ”tips” tidigare, från ”människor som levde på orten vid tiden för mordet”.
Den uppenbara motfrågan inställer sig nästan av sig själv;
– Hur vet ni det?
Min ganska långa erfarenhet av liknande forum säger mig att det är ytterst sällan, om ens någonsin, som människor på dessa forum avslöjar vilka de egentligen är, eftersom poängen är att gömma sig bakom anonymitet för att kunna påstå saker som saknar verifierbara källor, utan att behöva stå för dem IRL.
Vem som helst kan i anonymitetens skenbara skumrask påstå sig vara klasskamrat med den friade 16-åringen, men det betyder inte att det är sant.
Det finns också en rad konkreta faktafel, varav några är betydligt allvarligare än andra. I ett exempel påstår en person;
”Transexuella personer som inte vet vilket ben de skall stå på kan tydligen vara livsfarliga,det finns fler exempel på.”
Men enligt gängse forskning och litteratur inom beteendevetenskapen, (bland annat från Behavioral Science Unit, Quantico, Virginia) finns det inga sådana kopplingar alls. Faktum är att transsexuella personer är oerhört underrepresenterade i våldsbrottssammanhang, och i den mån våld överhuvudtaget förekommer, är den nästan alltid självdestruktivt och introvert.
Ett annat missförstånd som implicit läggs fram som en ”sanning” på den här tråden, är att transvestiter är homosexuella. Emellertid visar alla undersökningar som gjorts att den övervägande delen transvestiter i verkligheten är uttalat heterosexuella.
Nåväl, med det sagt så finns det trots allt ett par intressanta saker i den här Flasbacktråden om mordet Reijne;
• Dels att polisen fann en kniv hemma hos den misstänkte GM som bar mikroskopiska blodpartiklar, vilka konstaterades komma från en människa. Men när man rotar vidare i tidningsklippen blir man dock snart varse att den rättsmedicinska undersökningen inte kunde fastställa huruvida det var Reijos blod, eller någon annans, på morakniven. De kunde i själva verket inte ens fastställa blodgruppen. Dessutom trodde den lokala polisen att de hade tillräckligt med indicier för att ta GM till rättegång, så de struntade helt enkelt i kniven eftersom den inte hade försett dem med önskat resultat. Detta ledde tyvärr till att kniven kom bort.
Det om något, vittnar tydligt om den lokala polisens kompetensnivå i den här utredningen.
Som ett tankeexperiment började jag började fundera över hur många knivar och andra verktyg jag äger som förmodligen har ”mikroskopiska blodpartiklar” på sig, och kom fram till att det säkerligen rör sig om ett 20-tal i alla fall – nämligen mitt eget blod.
Vad jag vill säga är att kniven ändå inte hade räckt för att ta fallet till domstol 1976. Det var ju först 1984 som Sir Alec Jeffreys utvecklade DNA-profilering, som först fyra år senare kom att användas för att fälla Colin Pitchfork i de s.k. Enderbymorden.
På hösten samma år använde Svensk polis DNA-profilering för första gången, men det var först 1991 som Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, i Linköping genomförde sin första analys.
• Intressant är också att Reijos mamma, Airi Daag, i början av utredningen tydligt framhöll att hon INTE misstänkte den påstådda gärningsmannen, som hon hade pratat med ansikte mot ansikte i över två timmar, redan dagen efter mordet. Enligt uppgift från en liten gratistidning i Borås, ska emellertid mamman senare ha börjat tro att 16-åringen var GM. Men att mamman diametralt bytte ståndpunkt i frågan kanske inte är så konstigt när allt kommer omkring, eftersom både polis och allmänheten begick det logiska felslutet att ”eftersom vi inte hittade någon annan misstänkt, så måste det vara han som är skyldig”.
Om man är omgiven av människor som hävdar att de ”vet sanningen” är det oerhört svårt att framhärda sin egen magkänsla, i synnerhet om det är framfört av myndighetspersoner och nära vänner i en oerhört sårbar situation och i djup sorg (som är alldeles nog i sig själv att bearbeta).
Mamman har senare påstått att 16-åringen skulle ha kontaktat henne och erkänt vid inte mindre än två tillfällen. Vid det första tillfället anhölls 16-åringen återigen, men klarar även denna gång polisens förhör utan problem.
Mamman påstår i en artikel från oktober 2012 att 16-åringen ”ljög för polisen och fick mig att se ut som en lögnare. Allt som jag sa vände han emot mig.”
Jag tycker att det låter oerhört märkligt att en 16-åring skulle vara så oerhört kapabel till avancerad manipulation att han helt lyckas kollra bort alla vuxna, inklusive erfarna förhörsledare.
Många människor har en grandios tro om sig själva att de skulle klara av att bli förhörda av polisen, men de skulle bli förvånade hur snabbt de skulle konfronteras lögner och motsägelser i själva verket.
Placerar man en 16-årig pojke från en småstad, som inte hade någonsomhelst erfarenhet av förhörstekniker, i den kontexten, och dessutom leker med tanken att han dessutom skulle vara skyldig till ett otroligt våldsamt mord på en kamrat, är det helt osannolikt att han skulle kunna förhålla sig lugn under en hel månad av intensiva förhör, och samtidigt dupera förhörsledarna på ett sätt oerhört få vuxna skulle klara av.
Till sist vill jag också påpeka att bara för att gamla landsbyggdspoliser som Kjell Evertssen påstår saker i en liten veckovis utdelad gratistidning i Borås, behöver det faktiskt inte betyda att det är sant. Men den artikeln är ändå grunden till påståendet att brottet var ”polisiärt avslutat”.
I verkligheten är det ytterst pinsamt för polisen när de misslyckas med att hitta gärningsmannen, i synnerhet när det rör sig om ett spektakulärt brott som genererar stort mediaintresse. Det är långt ifrån ovanligt att de inblandade poliserna på sin ålders höst envist hävdar att de ”hade gärningsmannen” – trots att inga sådana bevis de facto fanns, och inga nya bevis har framkommit i efterhand. Det handlar nog i själva verket mer om personlig prestigeförlust än någonting annat.
Vad man kanske också ska iaktta är att länsåklagaren, Sten Styrings, påstådda uttalande; ”jag ångrar att jag inte gick upp i rätten med den misstänkte 16-åringen” i själva verket också kommer från ovan nämnda artikel och är hörsägen från samma polis. Studerar man förundersökningens summering fanns det i själva verket ingenting som skulle kunna leda till en häktning, så det är oerhört svårt att tro att Styring skulle ha sagt så i själva verket.
Faktum är att en av punkterna som polisen ansåg skulle bära i rätten var att 16-åringen ”var konstig” (vilket till största del berodde på att han hävdade sin oskuld i dagliga förhör i en hel månad i häktet utan att bryta ihop).
Yttrerligare en sak som den lokala polisen ansåg vara mycket ”graverande” var det faktum att den misstänktes jeans hade blivit tvättade. Ha det i åtanke nästa gång ni bokar tvättid. Har ni otur kan Kling och Klang börja fatta misstankar…
😉
Älskar denna blogg! Så många intressanta fall. Tycker du borde uppdatera varje dag 🙂
Jag hinner ju inte uppdatera så ofta som jag skulle vilja. Men ha tålamod! Nya mysterier är på kommande.
Vi väntar mer än gärna.
Tack för ett mycket bra jobb och synnerligen intressanta fall.
Och tack alla andra som kommer med bra inlägg.
MPS tar upp i en kort video svenska olösta försvinnanden 1948 – 1979. Datumet för Viola Widegren är här satt till den 17 december 1948, men skall vara den 5 december 1948.
Intressant. Bra fynd!
By the way, jag skrev ett svar på ditt inlägg, som tyvärr hamnade fel, men som kan läsas tre poster upp från det här, om du vill.
Ja, jag har läst ditt långa inlägg. Jag tror inte heller att vi har så olika åsikter gällande dessa frågor.
Du skrev bl.a.: ”Om det skulle röra sig om en seriemördare måste man även iaktta att det första brottsoffret, Thomas Blomgren, blev sexuellt utnyttjad av mördaren. Det är ytterst sannolikt att det inte bara var motivet för mordet, utan också något som mördaren senare har upprepat.”
Delar helt din åsikt här. GM hade också noga valt ut Thomas Blomgren. Han var liten och späd och hade inte mycket kroppskrafter att sätta emot. Detta sexmord behöver inte heller ha varit GM första sexbrott – dock inte något ytterligare sexmord. Det fanns ju ett flertal misstänkta men mer blev det inte. Mördaren lär också ha fortsatt med sexbrott efter 1964 men behöver inte ha mördat någon mer pojke/tonåring.
Jag tror fortfarande att de fall som ev. som skulle kunna höra ihop är Växjö 1964 och Sirkön 1967. Försvinnandet av Paul (Pauli) Virtanen 1974 tror jag inte hade något att göra med mordet på Thomas Blomgren.
Det som Tilda skrev den 17/10 om vad som kan ha hänt efter att Paul sprang iväg tycker jag låter som ett fullt möjligtt scenario.
Skulle det finnas ett samband emellan någon av dessa försvinnanden då skulle jag anta att det rör sig om dom personer som försvann under året 1965 ?
Unga män i ca samma ålder .
I övrigt finns nog olika förklaringar som vi tyvärr nog aldrig får veta .
Bara en tanke som slog mig. Hundvalpen har ingen anledning att sluta följa efter Paul. En valp skulle inte helt plötsligt vända om (speciellt inte när Paul verkar haft en bra relation med hunden) utan den följer efter husse så länge husse rör på sig. Utgå från att hunden var tillbaka efter 10 minuter, som familjen säger att den gjorde, då har alltså hunden och Paul rört sig 5 minuter från huset ( sen 5 minuter tillbaka för hunden) Skulle vara intressant att se hur långt en tolvårig joggande pojke kommer på 5 minuter, och därefter dra en linje 360 grader runt från huset där han försvann på det avståndet han borde kommit på 5 minuter. Han behöver inte finnas just vid denna linje. Han kan ha sprungit en bit, blivit trött och satt sig ned en stund innan han blev hembjuden. Han kan också har hunnit fram till mördarens hus innan 5 minuter och då har hunden stannat en stund utanför innan den insett att han inte kommer komma ut igen. Kontendan för min teori är att förövaren tog med Paul in i ett hus som är innanför den dragna linjen för hur långt en pojke kan springa på 5 minuter. Det kan inte vara så många hus.
Riktigt bra tanke där…
Det enda kruxet är väl att polisen mycket väl kan ha gjort husrannsakan i stugor i området. Det torde väl vara en alternativ teori då inga spår hittades. Jag tänker att liftande vilket ledde till att han stötte på sin mördare är mer troligt, antingen det skedde direkt eller senare. Han hade ju tidigare rymt långt bort. Alternativt att han blev inlockad och indragen i stuga samt bortförd i bil varför inga spår fanns…
Paul var i en främmande miljö där han inte hittade. Det finns likheter också med andra försvinnanden, ett bråk med en anhörig (t ex fallet Viola Videngren 1948), en bror i nära ålder (t ex fallet Alvar Larsson 1967). Alla har sagts gå ut genom dörren för att inte komma tillbaka mer. Anledningen till att man inte visat det här fallet större uppmärksamhet är antagligen för att man tror att Paul gått vilse i terrängen. Men det finns ju inget som säger att han inte blivit offer för ett brott.
Jag har en teori som kan liknas med den i boken ”Flickan från ovan”.
Paul springer iväg och träffar på en granne kort tid efter det att han sprungit iväg. Det är den där typiska grannen som alltid är trevlig och alla tycker om, men samtidigt vet inte någon särskilt mycket om honom. Grannen frågor Paul vad som har hänt, och i frustration så häver han ur sig hela historien och hen är mycket förstående och håller med Paul Grannen sjasar sedan bort hunden som springer tillbaka till huset, men Paul kanske inte tycker att detta är konstigt (vet inte riktigt vad som hände med hunden, jag förstår om någon hänger upp sig på detta, men som sagt det är bara en teori). Hen erbjuder Paul att komma in, kanske som ovanstående med saft och bullar. 12-åringar är ganska lättmutade och inte alltid 100% eftertänksamma. Väl inne så kan egentligen nästan vad som helst inträffa. Grannen kanske utnyttjar Paul sexuellt för att sedan styckmörda honom (denna teori är tagen ifrån ”Flickan från ovan”, men vem vet?) för att sedan dumpa honom någonstans längre bort eller, gömma liket i källaren.
Eller så lever Paul fortfarande och är instängd i någons källare (högst osannolikt, men man får vara öppen för förslag).
Jag får känslan av att Paul liftade med någon okänd för att åka hem i ren protest mot tillsägelsen från familjen. Tonåringar kan ju som regel överreagera och bara bestämma sig för att ”nu åker jag hemåt” eller något liknande ,vilket kanske kan förklara att man inte har något spår efter pojken i närliggande området.
Hunden-trots valpåldern verkar inte ha visat något större intresse av att härleda pojkens framfart inom området heller,och kanske var det så att Paul avvisade valpen rejält och sprang ifrån hunden i ren ilska-därav att valpen gick tillbaka till stugan.
Visst kan Paul ha knackat på hos fel person så att säga,men personligen så tror jag att han blev så arg att han liftade hem och gick ett tragiskt öde till mötes tyvärr när fel person öppnade sin bildörr.
Hundvalpar är svårare att skrämma än vad många tror. Pauli och hunden hade ett starkt band till varandra och en valp springer efter den person den fattat tycke för trots en åthutning och hunden var borta under en kort stund. Det får mig att tänka i de banorna att Pauli blev upplockad snabbt i en bil och hunden sprang tillbaka till Paulis familj för att söka tryggheten där.
Kanske det rent av var planerat, de orkade inte med pojken och skickade hem honom till mormor i Finland. Men att de fick det att se ut som ett försvinnande, och därmed slutar väl inte barnbidraget att komma en gång i månaden.
Har lite svårt att tro på mordteori i någon stuga när pojken ”rymt”, det på grund av eftersökandet.
Det finns ett vittne – tyvärr ett helt värdelöst sådant: familjens hund!
Den vände tillbaka när han inte längre kunde vara med pojken.
Vad hände? Jo han steg in i en gråblå Amazon. (konstigt, det var nåt som bara dök upp i skallen!)
Tänk om jag har rätt!!!
Inte för att vara sån men varför skulle han ha sprungit ut på isen? Låter helt ologiskt.
Varför inte? Barn gillar väl att vandra på is?
Jag minns när Paul försvann !
Jag är född den 14 April 1961.
Paul och jag var väldigt nära i ålder när jag läste om hans försvinnande.
Uppsala ligger ju inte så långt bort bilvägen och vi ungar blev då försiktigare med att lita på vuxna främlingar.
Ingen visste ju vad som hade hänt Paul ?
Jag vill inte vara oförskämd men, när jag såg bilden på Paul då tänkte jag att han nog var en pojke som jag inte hade valt att umgås med .
Ursäkta, men det var så att jag fick ett vilt intryck av pojken på bilden och det stod att han tidigare hade rymt ifrån hemmet .
Det ökar möjligheten för olika funderingar hur han försvann ?
Har pojkens eget omdöme och ålder en förklaring ?
Har han förolyckats eller blivit bragd om livet ?
En liten förhoppning är ju missing People som i dag även letar efter folk som har saknats i åratal .
Dykarklubbar är involverade .
Vore det möjligt att finna kvarlevor på botten mellan uddarna där han troligast kan råkat att gå igenom isen ?
Vore en noggrann dykning med flera dykare möjlig efter mer än 40 år,om det kan ge svar ?
Har läst en del inscannade tidningsartiklar om detta tragiska fall, och vad som främst slår mig är vilken skillnad det var på hur ett försvinnande betraktades på den tiden och hur långsamt allt gick. Idag skulle ingen komma på tanken att en 12-åring frivilligt skulle hålla sig undan ett halvår (!), polisen verkade inte bli riktigt orolig förrän han inte hade återkommit vid skolstarten hösten efter.